Jaha, hej och välkommen antar jag! Bäst att vara lite artig och snäll så här i början. Orkar och vill ni följa med kommer ni säkert att få se mindre sympatiska sidor av mig också.
För fyra månader sedan antog jag en utmaning. Min bror fick mig i ett svagt ögonblick och föreslog att vi skulle springa Stockholm marathon 2013 för att ha ett mål med träningen.
Så här i efterhand undrar jag förstås vem det var jag hörde svara JA, inte kan det ha varit jag iallafall...
Träningen hittils kom väl av sig ganska definitivt i och med vintern, men nu är det mars och slut på ursäkter.
Jag tänkte att jag skulle summera mitt utgångsläge här och ge mig själv en ärlig chans att följa resan mot ett förhoppningsvis mycket hälsosammare liv.
Vikt: 2/3 ganska prick 90 kilo (herregud!)
Kondis: mer än gärna.. oh.. kondition: urusel
Löpning: det är halt och otäckt men 5 kilometer kuperad terräng tar ganska prick 50 minuter att ta sig runt. Längre har jag inte sprungit sedan innan jag väntade barn!
Utgångsläget är som ni ser bedrövligt, men då det kan ju bara bli bättre!
Tack J för idén med en blogg, lite press är aldrig fel!
Välkommen till The Full Monty, den nakna och obekväma sanningen!
/Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar